Reflektioner 2012

Reflektioner 2012

Ett år som skulle bli comebacken…..
20130112-000611.jpg

Men slutade lite annorlunda.

Har länge tänkt skriva om mina reflektioner om 2012, året som jag hade tänkt göra comeback på banan under sommaren, men som slutade med att jag fick en höftskada.
Året började med ett inspirerande läger i Kenya, Iten. Ett läger med 20-talet löpare från Sverige. Jag har aldrig varit på ett läger med en sådan stor grupp av löpare, där alla lägger sitt fokus på att bli så bra DE bara kan bli i sin löpning. Det var inte bara av svenska gänget jag blev inspirerad utan även av kenyaner, britter, norskor/norrmän och holländare. Det var ett läger som kan kallas “se-och lär”. Det går inte att jämföra sig med någon annan än sig själv, vecka till vecka.

Jag kom hem från lägret med bra grundträning. Saknade kvalité i mina pass, trots det ställde jag upp på ISM i Örebro för att få stressa tävlingsnerverna lite. Oj så nervös jag var innan men när jag väl kom in på banan så kände jag att det är här jag hör hemma!

Mars månad innebar ett nytt läger till Italien där träningen verkligen flöt på. Sprang mina bästa 1000m-intervaller någonsin, persade på olika styrkeövningar bl.a. 43kg i ryck. Det som saknades var snabbheten. Det lossande inte som jag ville men det går inte att stressa fram så det var bara att fortsätta nöta snabbhet, vilket jag tycker är roliga pass :)

Redo för terräng DM och känslan var bra när jag sprang. Lyckades springa 1 min snabbare än året tidigare trots den leriga banan. Sen kom det oväntade. Dagen efter hade jag ont i höften. Kom som en blixt från klar himmel.
Tack vare att jag har ett sådant bra medicinskt kontaktnät fick jag behandling redan på måndagen och tre dagar senare sa naprapaten att jag behövde en röntgen. Då var jag inte glad, men idag så här i efterhand är jag otroligt tacksam att naprapaten sa till mig redan efter 4 dagar att skaffa en remis till MR. Det kunde lika gärna varit så att vi fortsatt behandling i 2-4v och då hade vi bara dragit ut på allting.

Diagnosen blev en början på stressfraktur i symfysen, med andra ord än så länge “bara” ett ödem.

Då stod jag där igen med rehab på programmet. Hur skulle jag ta mig igenom detta? Skulle jag orka motivera mig med roddmaskin, wetvest, styrka och gång på löpband.
Första veckan tog jag helt vila för att rensa huvudet sen satte jag upp målet att jag skulle springa SM och göra det så bra att jag blev uttagen till Finnkampen. SM skulle ju gå på hemmaplan!

Att jag orkade är mycket tack vare min tränare, träningskompisar, kollegor och familj. De finns vid min sida hela tiden och hjälper mig att bryta av vardagen när det ibland kändes som botten var nåd.

Mina mål nådde jag med 4 månaders rehab, där 1 månad bestod av löpning varannan dag på max 30min (anitngen distans eller intervaller). Detta gjorde ett avstamp för höstens träning och nästa mål – IEM i Göteborg 2013. Orden jag matade i huvudet under hösten 2012 var: Styrkan finns, viljan finns. Nu kör vi!

Submit a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>