Go 2014

IMG_3421.PNG
Sommarens schema har varit späckat med tävlingar och jag har kört alla som varit planerade! Go 2014!
Innan sommaren satte jag upp några mål, först och främst skadefri. Förstå känslan att det börjar närma
sig tävlingssäsong och minsta lilla som gör ont är jag rädd för ska bli något större. Att det sen skulle resultera i att jag står precis vid tröskeln ut till säsongen men får avbryta innan jag ens startat den. Ja det hände 2011 & 2012, en mildare variant 2013. Den oron gick jag med i maj. Smått ont under foten, gjorde ont med spikskor. Fan tänkte jag. Numera är vet jag att mina fötter ibland behöver kiropraktorns hjälp för att komma på fötter igen. Denna gång räckte det med lite manipulation av fotled&tåled så kunde säsongen starta!
Det började med stafett SM och sen fortsatte det vidare med tävling i Polen.

Säsongsöppning var lovande, 2:05,38. Målet om EM kunde bli realistiskt med tanke på den starten. Brukar ju komma igång efter några lopp, om vi ser tillbaka på säsongerna. Tävlandet fortsatte men det släppte inte…jag började jaga känsla, bra löpkänsla, jagade tid, ställde mig frågorna varför går det inte snabbare och vad kan jag göra bättre, har jag missat något i träningen??? Stora frågetecken har förföljt mig under säsongen. Har inte litat på mig själv. Träningen har rullat på bra och jag börjar springa snabbt på sprintuthållighet. Den typ av träning som spetsade min form förr och även bidragit i år. Det största motståndet jag haft i år är huvudet. Jag säger inte att om huvudet varit med och jag litat på mig själv så skulle jag sprungit snabbare, men jag säger att huvudet absolut påverkar upplevelsen av löpkänslan. Är huvudet inte med eller glädjen inte där, då blir känslan av tunga ben så mer tydlig.

Efter juni tog jag och skaka om mig själv och jobbade med den mentala biten. Började skriva ner mina tankar, träffade min mentala Coach och undvek att titta på friidrott på tv. Så fick jag till ett lopp i Holland, visserligen inte under 2:05 men känslan var bra. Inga stumma ben, inget trampa vatten på slutet. Precis vad jag behövde. Det gav mig självförtroende, men inte tillräckligt för jag ville fortfarande mer och började bli stressad över att kvala till EM.

Så kom SM…då kände jag “jag är hel och strunt i EM. Det kommer fler. Huvudsaken är skadefri, gå för SM guld och ta en finnkampsplats”.

Då släppte kroppen&styrkan fanns på upploppet! SM guuuuuld!

Två av mina 3 mål har uppnåtts. SM guld på 800m och Finnkampsplats på 800m. Bonusen blev SM silver på 1500m.
Inte helt fel med 6e SM guldet och 7e Finnkampen!
MEN säsongen är inte slut än… imorgon är det 800m på Finnkampen och jag springer kl 20 svensk tid! Go 2014 gäller fortfarande! :)

IMG_4058.JPG

Submit a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>